Dumburken

Ibland blir det krock. Kulturkrock, intressekrock, frontalkrock. Jag pratade med en god vän idag som hade varit på föreläsning med Fredrik Lindström. Ni vet, han från Värsta språket. Han pratade länge och väl om svenskarnas djupt rotade normer för vad som är okej och vad som inte är det. Hur man beter sig som folk och vad som inte är godkänt uppförande.

Visserligen så får jag uppfattningen att även svenskarnas tv-tittande har utökats på senare år. Det blir mer och mer vanligt att ha en mini-tv i köket, i sovrummet, kanske till och med på toaletten...

Däremot tror jag inte att vi ens kommer i närheten av latinosars tv-tittande. I deras kultur är den nämligen ständigt närvarande och ständigt påslagen. Det sägs att förhållanden till stor del handlar om kompromisser. Jag kompromissar just nu för fullt med min alldeles egne latino - om just tv:n. Den enorma plattskärmsgrunkan som numera är upphängd på väggen i vårt kombinerade vardagsrum och kök.

Att ha tv:n påslagen när man har gäster, när man har familjen på besök, när man äter, ja säg. Det är helt i sin ordning. Jag tror att medelsvensson hellre skulle dö än att slå på tv:n när hon eller han sitter och har middag i goda vänners lag. Eller är jag kanske bara gammaldags?