Vår utan vårtecken

Våren verkar ha kommit på allvar nu, känns det som, fast man inte får samma känsla som i Sverige. Inga vitsippor, inga starar, inte samma skira grönska. Och framförallt inga horder av vitbleka svenskar som kavlar upp ärmar och byxben på uteserveringarna.

Det är märkligt också hur mycket behovet av att vara ute i solen minskar när man har den där så gott som hela tiden. Det går inte att bortse från att Spanien har ett stort försprång jämfört med Sverige med avseende på vädret.

Detsamma gäller tyvärr inte vad gäller tekniken. Man ska inte tro att det är lätt att skaffa eller flytta ett internetabonnemang i detta land. Framförallt inte om man har begått misstaget att byta från huvudleverantören Telefónica till ett konkurrerande bolag. Plötsligt vill inget av företagen kännas vid att det är de som ska stå för flytten och det kostar skjortan att säga upp sitt abonnemang innan bindningstiden har gått ut. Innan vi till slut hade turen att få tala med en vettig människa hade vi blivit itutade mer än en gång att vår enda möjlighet var att börja om från scratch på båda ställena. Inte för att tala om hur lång tid det tar när man väl har fått klartecken att den flytt är möjlig. Vi ser nu fram emot uppemot en månad utan internet. Och vi ska flytta 3,2 km fågelvägen. Jag kan bara åter och åter igen konstatera att vi bor i ett u-land.

Som att vara kissnödig

Ungefär så känns det, tycker jag. Ju mer man närmar sig (toaletten), desto mer överhängande blir behovet. Nu är det bara en vecka kvar tills vi får nycklarna till nya lägenheten och jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Inte blir det bättre av att åka till Ikea och titta på köksbordsalternativ heller. Tänk vilka trevliga bekymmer man kan ha!

För övrigt kan tilläggas att Rom på våren är fantastiskt. Speciellt när man har en personlig matguide som man kan ringa upp och uppge var man befinner sig och vad man vill äta och så får man genast förslag på närmaste bästa restaurang. Jag känner mig fortfarande full av pizza och pasta och alla möjliga godsaker och har helt klart fått ny inspiration till köket. Men det får vänta. Jag måste få kissa först...

Kärnvapen

Idag bidrar jag lite extra till växthuseffekten. Invigningen av en ny park i Poble Nou och allmän utdelning av fideuá (ungefär som paella, fast med pasta) utvecklades till kärnvapenkrig under täcket när vi sedan gick hem och vilade en stund. Det var i alla fall gott och parken var okej och solen sken. Jag har i skrivande stund blossande röda kinder efter att ha legat på en röd filt i solgasset och småpratat med Pablo och Camila som vi snart ska bli nästan grannar med.

Visste du att 17% av metanutsläppen i världen kommer från djurs matsmältning? En enda ko beräknas producera 600 liter metan per dag (källa: Wikipedia). Jag känner mig också lite skyldig...

Inte blir det något foto att visa upp etersom Pablo, som stod för kameran, hällde öl över väskan som innehöll den och deras två mobiler. De fick också sola, med än så länge oviss utgång. Och Camila är van - han har bytt mobil uppemot 8-10 gånger sedan han kom till Spanien från Chile.

Imorgon ska våra papper lämnas till hyresvärden för godkännande, så håll tummarna hårt för att vi faktiskt får byta hem och stadsdel som planerat!

Utmattad men himmelskt glad

Det har varit tyst på bloggfronten nu ett tag, men av goda anledningar och med goda resultat! För det första har jag fått både väntat och oväntat besök och för det andra har vi letat lägenhet hej vilt. Nu ligger jag här i sängen, trött och nöjd och tänker tillbaka på den senaste veckans intensiva väninnefrossa och drömmer mig ner till vår nya stadsdel el Born!

Vi ska flytta bort från kusinen och in i tvåsamheten i en liten central 1,5:a på cirka 40 m2. Återstår bara att bli godkända av hyresvärden. Det är lågt i tak, men gott om hjärterum!

Då kan man till och med få inspiration att ge sig ut och springa, trots allt promenerande och dansande som det ju blir under påhälsningar. Måste ju börja förbereda mig inför årets Cursa del Corte Inglés - 11 km över berget Montjüic, som jag förra året sprang på 1:02 och såklart måste klara av på kortare tid i år. Jag skuttade fram i solen som en yster kalv - nu i efterhand känner jag mig betydligt mörare...