Olyckan, oledolyckan

Så lät en barnvisa från när jag var liten. Jag tyckte alltid att den var så obehaglig och föreställde mig en svartklädd man med mask som smög omkring och drabbade folk med olyckor.

Igår ringde min prins mig och berättade att det hade hänt en olycka i huset. Han hörde ett brak, men trodde att det var något i lokalen under som de håller på att reparera. Några minuter senare knackade det dock på dörren och där stod en man med blodiga händer och undrade om det är vi som har tillgång till bottnen av den lilla ljuspation i huset. Dersu såg såklart för sig både ett och annat - en fru eller ett barn som hade blivit mördat och utkastat åt sitt öde - innan mannen förklarade att han hade försökt byta ett fönster och tappat det.

Rakt ner på vår varmvattenberedare. Det var ju tur att ingen kom till skada i alla fall. Det blev bara ett hål och en massa glas. Och en betydligt större utgift för den stackars grannen än vad han hade kunnat föreställa sig när han började greja med fönstret, förstås.

Men nu har jag trevligare saker att tänka på. På tisdag åker jag från det eviga regnet i Spanien till värmen på Kuba. Därifrån får ni rapport via resdagboken: www.resdagboken.se. Sök på "flaca".

Årets julklappp

Eftersom det är tänkt att jag ska gå och bli hjälpinstruktör i kajakpaddling i höst deltog jag i en första hjälpen-kurs ikväll. L-ABC och hjärt-lungrädding stod på schemat och det var väl något som jag inte har sett röken av sedan grundskoleåldern.

Man slås av hur viktigt det är. För vad gör man om man råkar springa på en bilolycka och är först på plats, eller om någon i ens omgivning sätter i halsen eller bara faller ihop. Jag tror då inte att jag skulle haft stenkoll, skulle du?

Därför propagerar jag nu för att en första hjälpen-kurs kan få bli årets julklapp. Och så kanske en gasbinda att alltid ha med sig i handväskan?

Dumburken

Ibland blir det krock. Kulturkrock, intressekrock, frontalkrock. Jag pratade med en god vän idag som hade varit på föreläsning med Fredrik Lindström. Ni vet, han från Värsta språket. Han pratade länge och väl om svenskarnas djupt rotade normer för vad som är okej och vad som inte är det. Hur man beter sig som folk och vad som inte är godkänt uppförande.

Visserligen så får jag uppfattningen att även svenskarnas tv-tittande har utökats på senare år. Det blir mer och mer vanligt att ha en mini-tv i köket, i sovrummet, kanske till och med på toaletten...

Däremot tror jag inte att vi ens kommer i närheten av latinosars tv-tittande. I deras kultur är den nämligen ständigt närvarande och ständigt påslagen. Det sägs att förhållanden till stor del handlar om kompromisser. Jag kompromissar just nu för fullt med min alldeles egne latino - om just tv:n. Den enorma plattskärmsgrunkan som numera är upphängd på väggen i vårt kombinerade vardagsrum och kök.

Att ha tv:n påslagen när man har gäster, när man har familjen på besök, när man äter, ja säg. Det är helt i sin ordning. Jag tror att medelsvensson hellre skulle dö än att slå på tv:n när hon eller han sitter och har middag i goda vänners lag. Eller är jag kanske bara gammaldags?

Recept: Frijoles negros a lo cubano

På tal om det så är det ju många som frågar om just de svarta bönorna. Och faktum är att vad kan vara lättare att göra? Man måste bara ha lite tid och en gnutta tålamod. Tänk på att bönor ger gaser, så det kanske inte är den optimala middagsmaten innan eller ens på första dejten!

• 250 g torkade svarta bönor
• 1 liter vatten
• 1-2 lagerblad
• 1-2 dl rött eller vitt vin (om du har)
  
• 2-3 buljongtärningar (grönsaks-, kött- eller höns-)
  
• 1 stor paprika
• 1 stor lök
• 3 klyftor vitlök
• kummin (kubanerna tar spiskummin, jag tycker bättre om brödvarianten)
  
• olivolja
• vinäger
• socker

Lägg bönorna i blöt i 12-15 timmar (inte livsnödvändigt, men minskar koktiden betydligt). Slå inte ut blötläggningsvattnet utan koka bönorna i detsamma, tillsammans med lagerbladen i cirka 1,5-2 timmar tills de har mjuknat väsentligt. Håll gärna ett litet öga på dem så att de inte kokar torrt - de absorberar ganska mycket vätska - och häll på lite extra om det behövs.

Rosta kumminen i torr stekpanna tills den börjar avge ljuva dofter. Hacka paprika, lök och vitlök relativt smått och fräs i lite olja tillsammans med kumminen tills det hela mjuknar. Häll i fräset i böngrytan tillsammans med buljongtärningarna (och vinet) och koka vidare tills bönorna kokar sönder och det hela börjar tjockna ordentligt (det kan allt ta lite tid). Lägg slutligen i en nypa socker eller två, slatta i en gnutta olivolja och vinäger (gärna balsam-) och smaka av. Börja gärna med bara helt lite vinäger och prova dig fram. Ät bönorna med ris (såklart) och något tillbehör. Och njut.